För att vidmakthålla terrorbalansen inför matchspelet mellan undertecknad och Olsen, tilltog ett flitigt smsande de sista dagarna innan speldagen. Samtliga sms innehöll vilseledande information om dagsformen och olika typer av fysiska begränsningar beskrevs. Allt för att underskattningen skulle slå rot i skallen på motståndaren.

Väl på matchdagen samlades vi på Ringenäs GK för en måltid tillsammans, plus vår inbjudne gäst, diplomaten Kjell EK som skulle övervaka spelet så allt gick rätt till. Halva lunchen skakade Olsen på huvudet, berättande om hur dåligt spel han presterat dagen innan för att befästa underskattningen i mitt huvud.

Röd-Blå slinga gällde för dagen, efter några bollar på ranchen drog det iväg till hål 1. Väl på tee tilltog känslan av allvar över dagens runda för oss båda. Med sitt lägre hcp drog Olsen i väg första bollen med sin driver, pang mitt i fairway och endast en pitch kvar till green. Kanonstarten var ett faktum. Undertecknad drog iväg något mer försiktigt och lite snett vänster, i ruffen och en åtta kvar. Båda landade vi på green efter tre slag, båda två puttade men med hjälp ett extra slag på hålet tog jag första hålet.

Där startade en makalös runda, efter sex hål var det sex upp, då började Olsen skifta fokus, från att vinna matchen till att han inte skulle bli sämre förlorare än Neij som förlorade för några år sedan på hål 11.  Efter åtta hål var det åtta upp, därefter fick Olsen första hålet på hål 9. 

Sju upp och nio hål kvar kan knäcka vilken optimist som helst, men inte Olsen. Han skulle definitivt inte vara sämre än Neij, och han skulle absolut inte ge bort någon seger minsann. Det var budskapet i halvtid.

På en av punkterna fick han rätt, Olsen klarade sig över elvan men på hål 13 var matchen över. 7/5 till Gunnesson. 

Både jag och Kjell riktar ett stort tack till Henrik, för fikat i pausen, trevligt sällskap med många skratt och härlig glädje. Otur för Dig att jag just idag spelade den bästa golf jag någonsin gjort, med stolpe in hela tiden.