Till slut gick det inte längre. Det fanns ingen återvändo, inget annat val än att syna det ofrånkomliga helvetet: Dagen för matchen mot Maddison var här. Veckor av dålig sömn, koncentrationssvårigheter, och allmän grinighet ska nu kulminera i form av förödmjukelse på Ringenäs GK.

Micke, som sprängfylld av självförtroende efter sin senaste kross på Skogaby, blängde på mig när jag minuterna innan start slirade in på grusplanen vid ranchen för att slå några stressade slag:

” Ska bli trevligt det här ” säger han med myndig röst, och låter förstå att han minsann värmt upp i god tid, och nu är redo att få detta överstökat. Efter 5-6 toppade järnsjuor släntrar vi således upp mot röd 1:a för matchens första slag. Micke drar iväg en hybridfyra 230 meter, och med bultande puls lyckas jag lägga ut mitt utslag i semiruffen till vänster om fairway, inte långt från röd 8:a.  Vi är i väg!

Kvällen bjuder på soligt men lite kyligt och blåsigt väder. I bollen har vi sällskap av herrarna Billberg & Pettersson som praktiskt och bra har förlagt sin match på samma starttid. Det står snart klart att Maddison denna kväll visar sig vara mänsklig. Tuppkammen växer på undertecknad i takt med allt bättre spel, och efter en lyckad start är jag 3 upp efter 3 hål. Extraslag till Micke på några hål, men jag lyckas dela, och när vi når 9:an är jag 4 upp. Micke, som även han spelat upp sig, slår ett utsökt slag i den stränga motvinden, och landar sin boll 5 m från flaggan. Var som helst på green är godkänt tänker jag, när jag laddar med min järnnia. Upp i vinden, rakt mot flaggan, och ta mig tusan, den lilla vita har vänligheten att landa endast 2 m från pinnen. B & P slår även de ursnygga slag, och när vi lommar ner till green ligger det 4 bollar på plattan. Applåderna dånar från uteserveringen. Mickes birdieputt stryker hålkanten, och han gör ett tryggt och bra par. Jag, som fått linjen, lyckas sänka för birdie och är nu 5 upp. Dags för fika.

Inrundan präglas av allt starkare vind, och kylan gör sig än mer påmind. Undertecknad är nu i den tidigare nämnda zonen, och producerar par på löpande band. Micke, som nu skymtar nederlaget i horisonten, repar mod och vinner 12:an med ett snyggt par. Dock, uppförsbacken visar sig vara alltför brant, och på 13:e är det över. Jätten har fallit, och med stoltheten likt en jägare som skjutit en tolvtaggare tackar jag för matchen.

Tack igen Micke för en god och trevlig match!

Anders