Semifinal i matchspelet. De två kombattanterna Petersson & Neij har efter en del köpslående enats om speldag. Söndag morgon fick det bli, trots att Mats bekymrat konstaterade att ”jag är på kräftskiva kvällen innan, du får hämta mig”. Väderprognosen hintade dessutom om rikligt med regn, och vid parkeringen drog det igång, och det var direkt paraply upp och på med regnkläder. Efter 5 minuters ranch och några puttar drog vi iväg på gul slinga.
Det visar sig snabbt att Peterssons farhågor om att han skulle var mosig o trött efter Lördagens kräftskiva endast var falskt alarm. Med friskt humör och skapligt spel där ledningen böljade lite fram och tillbaka, tog vi oss igenom första nio på ett bra sätt, och när halvleken var slut summerades ställningen till helt lika, 0-0. Kaffe o macka, och därefter väntade att sätta tänderna i Ringenäs blå slinga. På tal om tänder, Herr Billberg och Herr Oscarsson hade den goda smaken att förlägga sin match i samma boll.
Blå slinga: Anders tar ettan, Mats kontrar med stabil bogey och tar tvåan. Mats i plurret på trean, Anders par. 1 upp. Fyran delar vi. Femman, korthålet: Här börjar det komma in lite nerver, i alla fall för undertecknad som nu spelar alltmer krampaktigt, och drar iväg utslaget långt till höger. Petersson strular dock till det och Neij kan trots allt vinna hålet. Två upp nu, kan behövas då Petersson har slag på både sjuan och åttan. Men först sexan: En bisarr upplevelse då vi har stora svårigheter att ens komma ut på fairway. Neij spelar på p-boll, svingar hysteriskt och missar. Efter 4 slag 120 m kvar till green. Petersson har endast förbrukat två slag då han från 170 m klämmer i med spoonen och lägger sig mask intill högerskogen. Därifrån nästa slag upp i träden och out…efter lite puttande summerar vi rodnande att vi lyckats få en varsin kvadrupel, och hålet delas.
Avslutningen: Mats går in i sig själv och plockar fram sitt bästa spel när han som bäst behöver det. Spelar bländande, och ihop med sina extraslag sätter han stor press på undertecknad, som inte kan svara upp, utan tvingas konstatera att Mats tagit in två hål på sjuan och åttan, helt lika inför sista, nionde hålet.
När vi kliver upp på nionde tee är stämningen lite spänd. Inget flamsande nu, här står en finalplats på spel och nu skall det avgöras. Mats, sammanbiten och koncentrerad peggar upp, tittar därefter lugnt ut över Kattegatt och nionde green, tar sin stans och smeker iväg årets järnåtta som landar 6 m till höger om flaggan. Stora applåder från Billberg & Oscarsson. Anders, som nu sitter riktigt i rävsaxen känner pressen. Spelet har de sista hålen hackat betänkligt, och en greenträff är i nuläget inte alls något självklart. Slaget måste dock slås, och inför en andäktig publik seglar bollen iväg mot green och landar 1,5 m från pinnen. Busvisslingar och tjo och tjim från vår tappra publik, nu skall det avgöra med puttern. Spänt och nervöst, Mats lägger sin 80 cm för kort, Anders kan avgöra med birdie. Dock, bollen smiter förbi men enkelt par. Mats har kvar sin 80 centimetare, den måste i annars är det slut. Med stenhårda nerver sätter han en distinkt putt mitt i hålet. Helt lika efter 18. Särspel på röd etta väntar.
Avslutningen blir lite av ett antiklimax. Mats lägger en kanondrive rätt ut på fairway , Anders klackar sin spoon 50 m till vänster. Skitläge, missat andraslag hundra meter kvar. Mats drar sitt inspel lite vänster och bollen lägger sig 2 m utanför green. Anders slår in sitt tredjeslag på green, 10 meters putt väntar. Mats duffar, duffar igen och sedan en halvtaskig putt och plötsligt har han en 70 cm putt för dubbelbogey…som även den missas. En snöplig trippel, och Anders tar hålet. Matchen slut, en veritabel rysare är över, Billberg & Oscarsson torkar svetten ur pannan, och undertecknad undrar lite vad som hände.
Tack Mats för en riktig holmgång, för härligt humör och god kämpaglöd. Tack även Ante och Janne för glada tillrop och support till oss båda.
Anders
