i väldigt god tid tog jag mig cyklande med bagen på släp till Ringenäs GK med ambitionen att slå någon hink, chippa och känna på puttinggreen. Väl framme hittar jag min motspelare Lasse som tillsammans Mats sitter i solen och nöjt av en god Halmstad Brygghus.
Genast ställdes ambitionen om seriös uppvärmning på spel, men med det medfödda karaktärsdrag liknande en fiskmås så blev det givetvis en öl. Allt för att få njuta lite humle, men också mota den sociala torkan som pandemin medfört. Även Nille anslöt vad det led.
Förvisso blev det sex bollar på ranchen innan vi entrade (Röd) första tee, min taktik var glasklar. Slå stenhårt, för att nästa slå ännu hårdare, osv. Pang på första slaget, hör och häpnad drog jag i väg bollen längst av alla, Lasse drog sin vänster ut i ruffen mellan träden. På nästa slag sprack dock min taktik, Lasse kryssar sig fram mellan träden rätt till green, tvåputt och där med par. Boogie på undertecknad å Lasse ler lite genant, tänker säkert att det här blir en lätt match.
Sen lossnar det, kommande hål delas eller vinst till undertecknad, vid nio kommer första tappade hålet. Tre upp till Gunnesson i pausen.
Efter ytterligare lite humle, förstärk med en kokt i bröd bär det i väg till Blå etta. Lasse drar iväg med sin spoon, kanonfint utslag. Nu gäller det att fokusera, å när jag stått en stund å stirra på den där lilla vita bollen känner jag att det bubblar bakom mig. Detta till trots far bollen iväg å landar några meter från Lasse. Vad orsakade då bubblet? Jo det var Nille som viskade till övriga med frågan: Undra om Gunnesson somnat?
Nä, jag hade inte somnat men att få igång mitt golfmuskelminne är som att starta ett kärnkraftverk. Det tar tid…………. För övrigt fick Nille sitt straff direkt, enda missade utslaget kom på tee nr 10. Medan underteckna gjorde par och vann hålet.
Därefter briljerade Lasse på kommande hål, dock kom han aldrig närmre än 2 upp till mig. Vid hål 15 var det över, 4 – 3 till undertecknad.
Det absolut bästa golfslaget av oss alla på hela rundan stod Askfelt för, Blå åtta med 160-170 m till green som troligen med en järnfemma drar iväg bollen i kraftigt motvind, Sista biten går bollen rakt upp i vinden för att sedan droppa rakt ner några meter från green som om det var en 56 gradare han slog med. Det var en riktigt snyggt.
Det är en fröjd att få spela med en sådan gentleman som Lasse, fylld med golfetikett och som berömmer och uppmuntrar kontinuerligt alla vid bollen. Det skapar en go känsla, Stort tack Lasse. Givetvis tack även till Nille och Mats, där vi tillsammans fick uppleva livskvalitet av bästa sorten en söndag i mitten av juni.
Vid pennan
Börje
